My life my way
My life my way
1
I’m a kid in a normal age. I have normal friends and I go in a normal School. Nothing wrong whit me, exept… my family. We’re 17 persons and if you count Bill we are 18. Okay, I’ll make you a list.
1. Mike. Mom and dad got married two months after that. 25
2. Charlett, or Charlie as we call her. 20
3. Kyle, the girl lover. 17
4. Jonas, but we call him Joe. 16
5. Cassie and Vassie, the identicall twins. 14
6. Me, the one and only Samantha or Sam. 13
7. Mychal, the “smart” one. 11
8. Max, when he came I think mom and dad screamed noooooooo!!! 10
9. Sarah, the blackmail one. 8
10. Mi and Doris, the super anoing twins. 5
11. Belle, the super cute one. 3
12. Gordon, the talking one. 1
And then we have mom and dad. The super cool ones. I dont know how they does it! I mean 14 kids, and a dog!
Breakfast: It’s Always the same. Joe will be late for School and at six am Mychal´s already in School. He is crazy. Mike call him every day at seven just to make sure he’s not “late”. Mike lives in Californien. He moved when he was 16. I came one year after that so I’m used to not have him around all the time. Charlie just moved to New York whit her new boyfriend.
“Hurry up Joe!” mom screames from the kichen.
“Hey mom! What´s for lunch?” he asks. Mom throw a lunch box for him. “Some leftovers, tasty.” Dad throw a sandwich to him and he catch it whit one hand whithout even looping. That´s normal in our family. I’m listen to music meanwhile I’m eat breakfast. Gordon is talking babie language and smears. Belle is looking at tv. Cassie and Vassie is sleeping, offcourse. Max sits and pokes in his cereals. Sarah is talking about something uninportant. Mi and Doris is fighting. Kyle is in School.
“Hey you two stop fighting!” dad screames and pull Mi away from Doris.
“Finally!” I say.
“Max, finish your breakfast! Get up CV! Joe, School!”
“Right!” says Joe who has stand in the door and texted his girlfriend.
“Come on everybody! Get dressed!” Poor dad. “Come on Sam dont stear!” Change my mind. I go up stairs and chose something sweet. But offcourse mom will comment.
“Are you trying to impress the boys or what?!”
“Bye mom. Love ya.”
“Ya. bye!” Everybody says bye and then we’re heading off to School. I take my bike and have a competion whit Max. i win and then I see my best friend Mikayla.
“Morning was?”
“Awful! This is a sweet litlle skirt, right?”
“Ya, that skirt will make boys see you for once.”
“I know! Mom said: Oh you cant wear that thing… bla, bla bla, bla, bla.”
“I hate when my mom says that!”
“Thank you.”
“Hey, hey, hey.” That’s my other friend AJ.
“What’s up?” I said.
“You know, the ordenary thing. Hanging around whit girls who’s one year younger than me.” He is 14. “Self?”
“When your mention it, hanging around whit a guy who´s in School on a study day.”
“Damn it. I knew there was something I forgot. Bye!” he walks home.
“He is not that bright.” I say.
“Agree”
If you dont knew the School food is rally disguisting. It might as well walk out from the cafeteria. The only good thing is dessert. But sometimes it’s not that good eather so… moveing on. There is one thing that’s keeping me calm in School and make me survive, Liam. He’s cute and he’s nice and he actually shower, as some people does’nt. After School Mikayla and I always takes a cup of hot chocolate on Starbucks. And then we go home to me and do our homework. What mom and dad does’nt know is that I have a secret room. Behind my bed is a door and behind that door is the room. It’s just me and Mikayla who knows about the room and it’s there we do our homework. When we moved in here it was a carpet in pink and a lamp. Now it’s pillows and blankets everywere. When I get mad I can go there and… ya be mad. One time I sleeped there and mom and dad got way worried. No they did’nt. 14 childrend, they can’t keep an eye on everyone. 4 eyes against 28.
“So are you waiting for him to make the first move or are you waiting until you can ruin his wedding and say that you love him?” Mikayla says cause I stear at Liam.
“Which show have you seen now?!”
“You wish.”
“I think I know this one… ehm… Starts whit a f and ends whit riends.”
“You love that show too!”
“Ya well…” I did’nt know what to say. She were right.
“Sam, help me!” Sarah ran towads me. I held out my arms and she jumped up into my lap.
”Sarah! Did you tricked someone again?!”
”He got so mad!”
”Not everyone likes it when you take their money.”
”Ya! Were is my 20 bucks?” Mikayla says whit her arms crossed.
”Calm down, she does’nt have money now!”
”Here!” Sarah held out a 20 bucks bill.
”Thank you” The wierd thing whit Sarah was how she could find me so fast. Her School were across the street and is was so small. Our School was twice big and it was over 200 sudents here. Soon I’ll start high School. Then she can’t run over here all the time. Then she have to run to Max. But he’ll not going to help her. Poor Sarah. Riiiiing!!! The clock rang and everybody starts ro run.
”Bye Sarah!”
”Bye Sam.” Sarah starts to walk and we starts to run. In the end of the School day we have Spanish. It’s super boring. Well, just because Liam have French. We have to sit in a classroom meanwhile mrs Hepper talks about stuff. The bad thing whit me is that I have F in almost everything. I have dyslexia. That is not a good thing. But, I mean, I can live whit it. It´s not that I care about it. Bad grades so what? When I starts Collage I can start careing. After the School , as I said, we go to Starbucks.
”Wow this hot chocolate is so good!” I say
”Ya! You can never make it this good at home.”
”I know! Hey I think I’m going to tell mom and dad about the secret room.”
”No! You can’t do that! Then it wont be a secret room any more!”
”But then I can have a tv there.”
”I have a tv on the attic. Mom’ll never find out.”
”Good. But how can you get it out of the house?”
”Easy mom and dad work every friday and Ricky is at his girlfrieds house.”
”But it’s friday today…” we started to run. Every thing went fine. Until we are at my place. How can we get the tv to my room whit out no one sees us? That turn out to be very simple. It was just mum home and she was working. The tv was pretty small so it did fit.
”Good now do you have a dvd box so we can use this?” I asked.
”It’s a dvd box in the tv.”
”Good. So were do we get the money to buy dvds?”
”Good point. Ehm. Mom and dad?”
”For beeing smart you’re not that smart.”
”Come on. You have 13 brothers and sisters. You can figur something out.”
”You mean like stealing?”
”What? No! Maby a little.”
”You are finally starting to be like me.”
”Ya it creeps me out.” I know it was mean but we started whit Sarah. She had like 600 bucks so we took 100. For now that’ll be good. We went to the store and rent some movies. The good wife, Harry Potter and the deathly hollows part 2, Brides mates, horrible bosses and click.
1
I’m a kid in a normal age. I have normal friends and I go in a normal School. Nothing wrong whit me, exept… my family. We’re 17 persons and if you count Bill we are 18. Okay, I’ll make you a list.
1. Mike. Mom and dad got married two months after that. 25
2. Charlett, or Charlie as we call her. 20
3. Kyle, the girl lover. 17
4. Jonas, but we call him Joe. 16
5. Cassie and Vassie, the identicall twins. 14
6. Me, the one and only Samantha or Sam. 13
7. Mychal, the “smart” one. 11
8. Max, when he came I think mom and dad screamed noooooooo!!! 10
9. Sarah, the blackmail one. 8
10. Mi and Doris, the super anoing twins. 5
11. Belle, the super cute one. 3
12. Gordon, the talking one. 1
And then we have mom and dad. The super cool ones. I dont know how they does it! I mean 14 kids, and a dog!
Breakfast: It’s Always the same. Joe will be late for School and at six am Mychal´s already in School. He is crazy. Mike call him every day at seven just to make sure he’s not “late”. Mike lives in Californien. He moved when he was 16. I came one year after that so I’m used to not have him around all the time. Charlie just moved to New York whit her new boyfriend.
“Hurry up Joe!” mom screames from the kichen.
“Hey mom! What´s for lunch?” he asks. Mom throw a lunch box for him. “Some leftovers, tasty.” Dad throw a sandwich to him and he catch it whit one hand whithout even looping. That´s normal in our family. I’m listen to music meanwhile I’m eat breakfast. Gordon is talking babie language and smears. Belle is looking at tv. Cassie and Vassie is sleeping, offcourse. Max sits and pokes in his cereals. Sarah is talking about something uninportant. Mi and Doris is fighting. Kyle is in School.
“Hey you two stop fighting!” dad screames and pull Mi away from Doris.
“Finally!” I say.
“Max, finish your breakfast! Get up CV! Joe, School!”
“Right!” says Joe who has stand in the door and texted his girlfriend.
“Come on everybody! Get dressed!” Poor dad. “Come on Sam dont stear!” Change my mind. I go up stairs and chose something sweet. But offcourse mom will comment.
“Are you trying to impress the boys or what?!”
“Bye mom. Love ya.”
“Ya. bye!” Everybody says bye and then we’re heading off to School. I take my bike and have a competion whit Max. i win and then I see my best friend Mikayla.
“Morning was?”
“Awful! This is a sweet litlle skirt, right?”
“Ya, that skirt will make boys see you for once.”
“I know! Mom said: Oh you cant wear that thing… bla, bla bla, bla, bla.”
“I hate when my mom says that!”
“Thank you.”
“Hey, hey, hey.” That’s my other friend AJ.
“What’s up?” I said.
“You know, the ordenary thing. Hanging around whit girls who’s one year younger than me.” He is 14. “Self?”
“When your mention it, hanging around whit a guy who´s in School on a study day.”
“Damn it. I knew there was something I forgot. Bye!” he walks home.
“He is not that bright.” I say.
“Agree”
If you dont knew the School food is rally disguisting. It might as well walk out from the cafeteria. The only good thing is dessert. But sometimes it’s not that good eather so… moveing on. There is one thing that’s keeping me calm in School and make me survive, Liam. He’s cute and he’s nice and he actually shower, as some people does’nt. After School Mikayla and I always takes a cup of hot chocolate on Starbucks. And then we go home to me and do our homework. What mom and dad does’nt know is that I have a secret room. Behind my bed is a door and behind that door is the room. It’s just me and Mikayla who knows about the room and it’s there we do our homework. When we moved in here it was a carpet in pink and a lamp. Now it’s pillows and blankets everywere. When I get mad I can go there and… ya be mad. One time I sleeped there and mom and dad got way worried. No they did’nt. 14 childrend, they can’t keep an eye on everyone. 4 eyes against 28.
“So are you waiting for him to make the first move or are you waiting until you can ruin his wedding and say that you love him?” Mikayla says cause I stear at Liam.
“Which show have you seen now?!”
“You wish.”
“I think I know this one… ehm… Starts whit a f and ends whit riends.”
“You love that show too!”
“Ya well…” I did’nt know what to say. She were right.
“Sam, help me!” Sarah ran towads me. I held out my arms and she jumped up into my lap.
”Sarah! Did you tricked someone again?!”
”He got so mad!”
”Not everyone likes it when you take their money.”
”Ya! Were is my 20 bucks?” Mikayla says whit her arms crossed.
”Calm down, she does’nt have money now!”
”Here!” Sarah held out a 20 bucks bill.
”Thank you” The wierd thing whit Sarah was how she could find me so fast. Her School were across the street and is was so small. Our School was twice big and it was over 200 sudents here. Soon I’ll start high School. Then she can’t run over here all the time. Then she have to run to Max. But he’ll not going to help her. Poor Sarah. Riiiiing!!! The clock rang and everybody starts ro run.
”Bye Sarah!”
”Bye Sam.” Sarah starts to walk and we starts to run. In the end of the School day we have Spanish. It’s super boring. Well, just because Liam have French. We have to sit in a classroom meanwhile mrs Hepper talks about stuff. The bad thing whit me is that I have F in almost everything. I have dyslexia. That is not a good thing. But, I mean, I can live whit it. It´s not that I care about it. Bad grades so what? When I starts Collage I can start careing. After the School , as I said, we go to Starbucks.
”Wow this hot chocolate is so good!” I say
”Ya! You can never make it this good at home.”
”I know! Hey I think I’m going to tell mom and dad about the secret room.”
”No! You can’t do that! Then it wont be a secret room any more!”
”But then I can have a tv there.”
”I have a tv on the attic. Mom’ll never find out.”
”Good. But how can you get it out of the house?”
”Easy mom and dad work every friday and Ricky is at his girlfrieds house.”
”But it’s friday today…” we started to run. Every thing went fine. Until we are at my place. How can we get the tv to my room whit out no one sees us? That turn out to be very simple. It was just mum home and she was working. The tv was pretty small so it did fit.
”Good now do you have a dvd box so we can use this?” I asked.
”It’s a dvd box in the tv.”
”Good. So were do we get the money to buy dvds?”
”Good point. Ehm. Mom and dad?”
”For beeing smart you’re not that smart.”
”Come on. You have 13 brothers and sisters. You can figur something out.”
”You mean like stealing?”
”What? No! Maby a little.”
”You are finally starting to be like me.”
”Ya it creeps me out.” I know it was mean but we started whit Sarah. She had like 600 bucks so we took 100. For now that’ll be good. We went to the store and rent some movies. The good wife, Harry Potter and the deathly hollows part 2, Brides mates, horrible bosses and click.
rädsla och smärta kap 7
någon gav till ett rop. en av fruarna kastade sig över pappa. jag andades snabbare. Emmet kastade av sig vampyen han hade att slåss mot och sprang mot pappa. han slog frun i asiktet och delar av henne flög hit och dit. jag blundade och kurade ihop mig till fosterställning. tills jag kände något. ett hugg av smärta far igenom mitt ben. jag skrek och fortsatte blunda medans jg förtvivlat letade efter mitt smalben. det var inget där. bara en flytande varm vätska. blod. jag ville ha det, dricka det. men sen var allt svart.
något pep. som en såndär grej på sjukhus för att se om de dödssjuka lever. sedan insåg jag att detta pipet var kopplat till mig. jag kändes okej. jag hade nog växt tre dm. jag kände på mitt ben. smalbenet satt som de skulle. det gjorde inte ont. det var tyst. hur länge hade jag varit borta. fyra eller fem dagar? månader? år? jag andades. det kändes okej. jag reste mig sakta upp. sedan kände jag ett sting av längtan till min mor och far. jag flög upp och sprang ner för trappan.
-Nessie!! sa alla med den mun. de sprang fram till mig och överröstade mig med karamar.
-Var är mamma och pappa? frågade jag.
-De är ute och jagar, svarade Rosalie.
-Nessie!! mamma och pappa rusade in. Carslie hade ringt dem. de höll om mig och pussde och kramade mig för att försäkra sig om att jag levde. något var fel.
-Jacob?
-Han sover, konstigt att du inte hörde eller såg honom. han var brevid dig och vägrade lämna din sida, sa mamma och gnisslade tänder. jag tängte på vad jag hade sätt. om Jacob och mig för några dagar sedan. pappa blev stel. jag bet mig i läppen. detdär var nog inte så bra att tänka på.
-Nessie, jag vände mig om och kastade mig i famnen på Jacob, Jag har varit så orolig! plötsligt blev jag rädd. rädd för att om jag älskade honom och han inte älskade mig. jag skulle dö. tårar rann ner för mina kinder och jag kramade om honom hårt. jag rörde hans hals. åh Jacob. visade jag förtvivlat. han satta ner mig och satte sig på huk. jag kollade in i hans bruna ögon. och för en stund fanns bara han. jag lade handen på hans hals igen och visade honom allt. hur mycket jag älskade honom. han kysste mig på kinden och viskade:
-Jag älskar dig.
något pep. som en såndär grej på sjukhus för att se om de dödssjuka lever. sedan insåg jag att detta pipet var kopplat till mig. jag kändes okej. jag hade nog växt tre dm. jag kände på mitt ben. smalbenet satt som de skulle. det gjorde inte ont. det var tyst. hur länge hade jag varit borta. fyra eller fem dagar? månader? år? jag andades. det kändes okej. jag reste mig sakta upp. sedan kände jag ett sting av längtan till min mor och far. jag flög upp och sprang ner för trappan.
-Nessie!! sa alla med den mun. de sprang fram till mig och överröstade mig med karamar.
-Var är mamma och pappa? frågade jag.
-De är ute och jagar, svarade Rosalie.
-Nessie!! mamma och pappa rusade in. Carslie hade ringt dem. de höll om mig och pussde och kramade mig för att försäkra sig om att jag levde. något var fel.
-Jacob?
-Han sover, konstigt att du inte hörde eller såg honom. han var brevid dig och vägrade lämna din sida, sa mamma och gnisslade tänder. jag tängte på vad jag hade sätt. om Jacob och mig för några dagar sedan. pappa blev stel. jag bet mig i läppen. detdär var nog inte så bra att tänka på.
-Nessie, jag vände mig om och kastade mig i famnen på Jacob, Jag har varit så orolig! plötsligt blev jag rädd. rädd för att om jag älskade honom och han inte älskade mig. jag skulle dö. tårar rann ner för mina kinder och jag kramade om honom hårt. jag rörde hans hals. åh Jacob. visade jag förtvivlat. han satta ner mig och satte sig på huk. jag kollade in i hans bruna ögon. och för en stund fanns bara han. jag lade handen på hans hals igen och visade honom allt. hur mycket jag älskade honom. han kysste mig på kinden och viskade:
-Jag älskar dig.
Hämska kap 6
mamma praktiskt taget slängde mig upp på Jacob.
-SPRING!!! skrek hon. och han sprang. det snabbaste han kunde. jag hörde morraden och såg mig om. och där sprang felix. precis när han skulle kasta sig över mig så kom pappa och slet av hans huvud. jag hörde ett skrik. Jane. om de dödar Alec så hade vi inte så svårt för oss. Jacob började spring snabbare. tills vi kom till floden. han stannade upp tittade på mig och jag nickade. han hoppade ner i floden och jag stoppade snabbt ner checken i fickan och drog igen dragkedjan. jag hängde kvar i Jacob när vi nuddade vatnet. ända tills jag hörde ett skrik. MAMMA!!! Jacob stannade upp och tog sedan ett motvilligt steg. sen ett till. och ett till.
-Nej. viskade jag. och det räckte för att han skulle vända om och döda den första vampyren han såg. Aro. men mamma stod där och höll handen på Sams odunkande hjärta. Jacob blev ursinnig och slängde sig på Alec och medans det så såg jag mamma andas tyngre och tyngre. snart flämtade hon för att inte tappa skölden. men Alec var död och så var dimman. de fortsatte att döda och mamma satt där i mitten och andades tungt. och det såg faktiskt lustigt ut. mamma sitta där i mitten. oberörd. medans alla slogs för sitt liv.
-Renesmee! Sätt dig brevid Bella. pappa flåsade tungt. jag satte mig till rätta och blundade för att slippa se det hämska. hämska a a a a ekade det i mitt huvud och efter ett tag befann jag mig på fältet. jag vet att jag stod där för jag såg mig själv men varken någon av min familj och mina vänner verkade se mig. och sedan kom något som frvånade mig. jag såg mig. i mini form. sitta på Jacobs rygg. han var spänd. gulligt spänd. alla var spända. och sen gled hela volturi styrkan ut i gläntan. alla. jag förvånades av att höra mini jag säga:
-Hej Aro. och sen blev altig suddigt. och så var jag på fältet. fast det var dekorerat. vita blommor överallt. och i mitten stod jag och Jacob. han var klädd i en vit kostym och jag var klädd i en vit klänning. jag såg ut att vara 16: i halvvampyr sätt. vi kollade kärleksfullt på varandra. våra ögon glittrade i ljuse av solen och min hud glödde svagt. båda log.
-Du kan kyssa bruden nu. sade en präst som verkligen skrämde mig. jag hade inte sätt honom där. och nästan omärkligt böjde sig Jacob ner och kysste mig. sen blev allt suddigt och jag var tillbaka i väkligheten. Emmet lade krokben för en vampyr (som jag inte kände igen) och Benjamin skickade upp en klippa ur marken och huvudet trillade av på främlingen. sedan kom jag till det jag trodde var mina fantasier. jag låg blodig på en bår. jag skrek och ryckte till helatiden. Jacob satt där och strykte mig över handen. och på handen satt en ring. två stycken på mina och en på hans. på hans stod det Renesmee och på en av mina Jacob. jag drog efter andan. var vi gifta?!
-SPRING!!! skrek hon. och han sprang. det snabbaste han kunde. jag hörde morraden och såg mig om. och där sprang felix. precis när han skulle kasta sig över mig så kom pappa och slet av hans huvud. jag hörde ett skrik. Jane. om de dödar Alec så hade vi inte så svårt för oss. Jacob började spring snabbare. tills vi kom till floden. han stannade upp tittade på mig och jag nickade. han hoppade ner i floden och jag stoppade snabbt ner checken i fickan och drog igen dragkedjan. jag hängde kvar i Jacob när vi nuddade vatnet. ända tills jag hörde ett skrik. MAMMA!!! Jacob stannade upp och tog sedan ett motvilligt steg. sen ett till. och ett till.
-Nej. viskade jag. och det räckte för att han skulle vända om och döda den första vampyren han såg. Aro. men mamma stod där och höll handen på Sams odunkande hjärta. Jacob blev ursinnig och slängde sig på Alec och medans det så såg jag mamma andas tyngre och tyngre. snart flämtade hon för att inte tappa skölden. men Alec var död och så var dimman. de fortsatte att döda och mamma satt där i mitten och andades tungt. och det såg faktiskt lustigt ut. mamma sitta där i mitten. oberörd. medans alla slogs för sitt liv.
-Renesmee! Sätt dig brevid Bella. pappa flåsade tungt. jag satte mig till rätta och blundade för att slippa se det hämska. hämska a a a a ekade det i mitt huvud och efter ett tag befann jag mig på fältet. jag vet att jag stod där för jag såg mig själv men varken någon av min familj och mina vänner verkade se mig. och sedan kom något som frvånade mig. jag såg mig. i mini form. sitta på Jacobs rygg. han var spänd. gulligt spänd. alla var spända. och sen gled hela volturi styrkan ut i gläntan. alla. jag förvånades av att höra mini jag säga:
-Hej Aro. och sen blev altig suddigt. och så var jag på fältet. fast det var dekorerat. vita blommor överallt. och i mitten stod jag och Jacob. han var klädd i en vit kostym och jag var klädd i en vit klänning. jag såg ut att vara 16: i halvvampyr sätt. vi kollade kärleksfullt på varandra. våra ögon glittrade i ljuse av solen och min hud glödde svagt. båda log.
-Du kan kyssa bruden nu. sade en präst som verkligen skrämde mig. jag hade inte sätt honom där. och nästan omärkligt böjde sig Jacob ner och kysste mig. sen blev allt suddigt och jag var tillbaka i väkligheten. Emmet lade krokben för en vampyr (som jag inte kände igen) och Benjamin skickade upp en klippa ur marken och huvudet trillade av på främlingen. sedan kom jag till det jag trodde var mina fantasier. jag låg blodig på en bår. jag skrek och ryckte till helatiden. Jacob satt där och strykte mig över handen. och på handen satt en ring. två stycken på mina och en på hans. på hans stod det Renesmee och på en av mina Jacob. jag drog efter andan. var vi gifta?!
Återsamlade kap 5
Japp. Nu var hela huset samlat, igen. Som om jag inte hade uptäckts. Jag tränade mycket med Emmet men mamma höll mig borta. Hon påstod att Jacob skulle rädda mig från det hämska.
-Men mamma jag vil slåss!
-Nej både jag och pappa och tillochmed Jacob tycker det ä dumt!
-Men jag har en god anlednng. Om ni dör dör jag innut i!!! Ja kanske utanpå också!!! jag grät inuti men var lugn och samlad utanpå.
-Vi kommer alltid finnas här inne, hon lade sin iskalla hand på mitt hjärta.
-Men tänk om jag inte hade något hjärta...
-NEJ sådär får du inte säga! Du vet att det är för farligt!
-Ja men då blir jag starkare!
-Nej, det är slut diskuterat.
-Men mamma...
-Gumman, hon satte sig på huk, jag älskar dig mer än någon annan. Dig och pappa. Så snälla du, håll dig borta.
-Ok... krash
-Oops.
-Emmet jag sa till dig att om du hoppar på studsmattan går den sönder!!! pappas röst lät sträng som om han talade till ett barn som nyss hade haft sönder en antik vas eller något.
-Lugn va... Jag köper en ny.
-Det behövs inte Emmet. mumlade jag
-Ser du. pappa morrade åt den usla komentaren. Så ytligt.
-Eller Emmet, vore det fint med en ny.
-Va!?
-Skoja. Jacob skrattade.
-Aka dig noga byracka.
-Ska vi göra upp det?
-Wow. Nu tar ni och lugnar ner er. Ingen behöver bli skadad. vi hade fått ett fåtal åskådare.
-Men alla väntar Bella.
-Emmet om du så bryter nacken av mig vinner du inte. sa Jacob starkasiskt.
-Jaså. mamma och pappa han hejada dem innan de kastade sig över varanra.
-Jacob... sa jag varnande och den stora vargen backade. Sam dök upp ur skogen. I vargform. Pappas ansikte blev stelt. En tår stor som en baseball ran ner från Jacobs öga. Sam var skadad.
-Jacob, spring med Renesmee, och här är en check. Och då fattade jag. Då i det ögonblicket hörde jag morrande från skogen...
-Men mamma jag vil slåss!
-Nej både jag och pappa och tillochmed Jacob tycker det ä dumt!
-Men jag har en god anlednng. Om ni dör dör jag innut i!!! Ja kanske utanpå också!!! jag grät inuti men var lugn och samlad utanpå.
-Vi kommer alltid finnas här inne, hon lade sin iskalla hand på mitt hjärta.
-Men tänk om jag inte hade något hjärta...
-NEJ sådär får du inte säga! Du vet att det är för farligt!
-Ja men då blir jag starkare!
-Nej, det är slut diskuterat.
-Men mamma...
-Gumman, hon satte sig på huk, jag älskar dig mer än någon annan. Dig och pappa. Så snälla du, håll dig borta.
-Ok... krash
-Oops.
-Emmet jag sa till dig att om du hoppar på studsmattan går den sönder!!! pappas röst lät sträng som om han talade till ett barn som nyss hade haft sönder en antik vas eller något.
-Lugn va... Jag köper en ny.
-Det behövs inte Emmet. mumlade jag
-Ser du. pappa morrade åt den usla komentaren. Så ytligt.
-Eller Emmet, vore det fint med en ny.
-Va!?
-Skoja. Jacob skrattade.
-Aka dig noga byracka.
-Ska vi göra upp det?
-Wow. Nu tar ni och lugnar ner er. Ingen behöver bli skadad. vi hade fått ett fåtal åskådare.
-Men alla väntar Bella.
-Emmet om du så bryter nacken av mig vinner du inte. sa Jacob starkasiskt.
-Jaså. mamma och pappa han hejada dem innan de kastade sig över varanra.
-Jacob... sa jag varnande och den stora vargen backade. Sam dök upp ur skogen. I vargform. Pappas ansikte blev stelt. En tår stor som en baseball ran ner från Jacobs öga. Sam var skadad.
-Jacob, spring med Renesmee, och här är en check. Och då fattade jag. Då i det ögonblicket hörde jag morrande från skogen...
Synen kap 4
Jasper skakade Alices axlar!!!
-Vad ser du!!!??? skrek han.
-Jasper hon kanske tappar synen och inte hittar tillbaks så lugna ner dig! sa mamma iskallt. Jasper slutade och sa till mig:- Sitt stilla och rör dig inte!!! jag rynkade på pannan men satt still. Mamma kom fram och kramade mig. Hon var spänd. Men sen kom jag på att det måste vara för skölden. Alice slappnade av men sen började hon skaka.
-Volturi, sa hon och pappa i en mun, de kommer för att förinta oss utan anledning! Jag blev iskall. Jacob tog två långa steg genom rummet och jag kurade ihop mig i hans famn. Han var minst 40 grader varm. Jag blev snabbt varmare. Tanya, Kate, Carmen, Elezar och Garret var ute och jagade.
-Ring Sibohan och Benjamin, sa pappa hårt, och Zafrina, Voturi kommer inte ha några "vittnen" så be Garret att få kontakt med de han kände i Volturis vittnen!!! Volturis så kallade "vittnen" var med för nåra år sen. Och nu skulle jag kunna spöa skiten ur dem. Muahhahaha. Jacob skrattade. Oops jag hade handen på hans hals. Men jag var inte stark vad skulle jag träna på? En studsmatta? Kanske... något avbröt mina tankar. J-Jenks hade mamma skickat mig till. Det får hon inte göra nu. Pappa lyfte på luren och knappade in ett nummer.
-Hej jag skulle vilja beställa en studsmatta till min dotter,sa han.
-Pappa!!! suckade ag högljut.
-Din idé,Sa han kort, va nej inte till dig. Okej, bra, jag kommer och hämtar den direkt. Han lade på och tog ett par bilnycklar ur fickan, Följer du med? frågade han mig.
-Okej, jag reste på mig mamma också. Om pappa eller jag går följer mamma alltid med och samma sak med pappa och mig så han behövde egentligen inte fråga. Vi satte oss i bilen (pappas ferarri) och Jacob skiftade form (han gillade inte att åka bil). Vi körde under tystnad och när vi var framme så skiftade Jacob tillbaka och vi gick in. Pappa sa vad han hade beställt och expediten tittade på mamma och sen på pappa och sen på mig och sen på pappa igen. Jacob ställde sig brevid mig. Expediten studerade honom från topp till tå.
-Japp, här är den! han plockade fram en stor kartong. Pappa tog fram sitt kort.
-Ska vi hälpa er att bära ut det åt er? frågade expediten.
-Nej jag klarar det men tack endå, sa han kort. Expediten bara stirrade.
-Okej... tvekade han. Pappa tog tag i kartongen och bar den (malligt) med en hand. Vi åkte hen under tystnad igen.
När vi kom hem så monterade pappa ihop den på två sekunder. Pappa lyfte upp mig på den och jag hoppade 5 meter upp i luften. Wow jag älskar att vara vampyr. Nästan vampyr då!
-Ring Sibohan och Benjamin, sa pappa hårt, och Zafrina, Voturi kommer inte ha några "vittnen" så be Garret att få kontakt med de han kände i Volturis vittnen!!! Volturis så kallade "vittnen" var med för nåra år sen. Och nu skulle jag kunna spöa skiten ur dem. Muahhahaha. Jacob skrattade. Oops jag hade handen på hans hals. Men jag var inte stark vad skulle jag träna på? En studsmatta? Kanske... något avbröt mina tankar. J-Jenks hade mamma skickat mig till. Det får hon inte göra nu. Pappa lyfte på luren och knappade in ett nummer.
-Hej jag skulle vilja beställa en studsmatta till min dotter,sa han.
-Pappa!!! suckade ag högljut.
-Din idé,Sa han kort, va nej inte till dig. Okej, bra, jag kommer och hämtar den direkt. Han lade på och tog ett par bilnycklar ur fickan, Följer du med? frågade han mig.
-Okej, jag reste på mig mamma också. Om pappa eller jag går följer mamma alltid med och samma sak med pappa och mig så han behövde egentligen inte fråga. Vi satte oss i bilen (pappas ferarri) och Jacob skiftade form (han gillade inte att åka bil). Vi körde under tystnad och när vi var framme så skiftade Jacob tillbaka och vi gick in. Pappa sa vad han hade beställt och expediten tittade på mamma och sen på pappa och sen på mig och sen på pappa igen. Jacob ställde sig brevid mig. Expediten studerade honom från topp till tå.
-Japp, här är den! han plockade fram en stor kartong. Pappa tog fram sitt kort.
-Ska vi hälpa er att bära ut det åt er? frågade expediten.
-Nej jag klarar det men tack endå, sa han kort. Expediten bara stirrade.
-Okej... tvekade han. Pappa tog tag i kartongen och bar den (malligt) med en hand. Vi åkte hen under tystnad igen.
När vi kom hem så monterade pappa ihop den på två sekunder. Pappa lyfte upp mig på den och jag hoppade 5 meter upp i luften. Wow jag älskar att vara vampyr. Nästan vampyr då!
kap 3 ÖVERRASKNING
Solen sken ute och det var en underbar dag. Jag gick ut genom dörren och ut i naturen. Jag snurrade in i skogen. Tills jag kände ett par kalla händer mot min hud.
-Hej pappa... sa jag och vänd mig om. Men det var inte alls pappa. Det var den där Fredsom stod och tittade på mig som om han ville äta upp mig! Han höll ett stadigt grepp om mig. Jag darrade. Men så kom jag på bilden som Zafrina visat mig för några år sen. Han hajade till men sen tappade jag kontrollen. Jag blev så illamående att jag föll ihop på marken och så kunde han se igen. Det sista jag såg var hans röda ögon innan jag svimmade. Jag vaknade i mammas och pappas stora säng i stugan. De vita lakanen var beskyddande täckta över mig. Pappa hade sett mina tankar och han och mamma hade kommit så fort de kunde. Pappa hade känt illamåendet men mamma var imun mot det så hon dödade honom. Den lilla berlocken (som mamma hade gett mig i mörka tider och som inehöll ett foto på mig, mamma och pappa) hade hamnat på min mun och jag tog bort den där ifrån. Pappa kom fram till mig.
-Hur mår du? frågade han mig.
-Jag mår bra. svarade jag kort.
-Jag är ledsen för det där. sa han. Jag bara nickade.
-Pobre Renesmee! hörde jag någon säga utanför.
-Carmen! ropade jag och sprang ut till henne och hoppade upp i hennes famn.
-Åh vad du har blivi stor senast jag såg dig bebé linda. sa hon till mig. Jag kramade om de andra Kate, Tanya, Elezar och Garret.
-Vi hörde vad som hände och vi kom så fort vi kunde. sa Tanya.
-Du har blivit ganska bra på att projisera Bella. sa Kate uppmuntrande. Mamma morrade lite och pappa slöt upp vid hennes sida.
-Det där var inte nödvändigt. sa pappa hotfullt till Kate.
-Vad då? frågade jag oförstående.
-Kate testade att skicka en stöt på dig men Bella skyddade dig.
-Bra mamma! sa jag. Hon kom fram och kramade om mig.
-Vad br att du är oskadd. sa hon till mig. Och du också! sa hon och pussade pappa på kinden. Han log varmt mot henne. Jacob kom ut och jag hoppade upp i hans famn.
-Skönt att se dig på fötter. Jag hann inte ens fram inann den där stöten av illamående kom. så Jackob hade också gripit in.... men varför skulle det fårvåna mig han säger ju alltid att han alltid skulle ställa upp fö mig. Vi sprang tillbaka till huset och där fick jag ännu mer kramar. Men Alice höll sig lite borta. Hon kunde inte se tydligt i närheten av mig och det gjorde mig ledsen. Jag kollade åt hennes håll och hon gav mig en kort nickning. Sedan blev hennes ögon tomma....
-Hej pappa... sa jag och vänd mig om. Men det var inte alls pappa. Det var den där Fredsom stod och tittade på mig som om han ville äta upp mig! Han höll ett stadigt grepp om mig. Jag darrade. Men så kom jag på bilden som Zafrina visat mig för några år sen. Han hajade till men sen tappade jag kontrollen. Jag blev så illamående att jag föll ihop på marken och så kunde han se igen. Det sista jag såg var hans röda ögon innan jag svimmade. Jag vaknade i mammas och pappas stora säng i stugan. De vita lakanen var beskyddande täckta över mig. Pappa hade sett mina tankar och han och mamma hade kommit så fort de kunde. Pappa hade känt illamåendet men mamma var imun mot det så hon dödade honom. Den lilla berlocken (som mamma hade gett mig i mörka tider och som inehöll ett foto på mig, mamma och pappa) hade hamnat på min mun och jag tog bort den där ifrån. Pappa kom fram till mig.
-Hur mår du? frågade han mig.
-Jag mår bra. svarade jag kort.
-Jag är ledsen för det där. sa han. Jag bara nickade.
-Pobre Renesmee! hörde jag någon säga utanför.
-Carmen! ropade jag och sprang ut till henne och hoppade upp i hennes famn.
-Åh vad du har blivi stor senast jag såg dig bebé linda. sa hon till mig. Jag kramade om de andra Kate, Tanya, Elezar och Garret.
-Vi hörde vad som hände och vi kom så fort vi kunde. sa Tanya.
-Du har blivit ganska bra på att projisera Bella. sa Kate uppmuntrande. Mamma morrade lite och pappa slöt upp vid hennes sida.
-Det där var inte nödvändigt. sa pappa hotfullt till Kate.
-Vad då? frågade jag oförstående.
-Kate testade att skicka en stöt på dig men Bella skyddade dig.
-Bra mamma! sa jag. Hon kom fram och kramade om mig.
-Vad br att du är oskadd. sa hon till mig. Och du också! sa hon och pussade pappa på kinden. Han log varmt mot henne. Jacob kom ut och jag hoppade upp i hans famn.
-Skönt att se dig på fötter. Jag hann inte ens fram inann den där stöten av illamående kom. så Jackob hade också gripit in.... men varför skulle det fårvåna mig han säger ju alltid att han alltid skulle ställa upp fö mig. Vi sprang tillbaka till huset och där fick jag ännu mer kramar. Men Alice höll sig lite borta. Hon kunde inte se tydligt i närheten av mig och det gjorde mig ledsen. Jag kollade åt hennes håll och hon gav mig en kort nickning. Sedan blev hennes ögon tomma....
kap 2 FÖDELSEDAG
Idag är det min födelsedag!!! Jag fick en resa till Europa och jag har växt två centimeter. Det börjar sakta ner nu men snart kommer det se ut som jag är 16-17 någonting. Om en vecka ska vi åka med mina flygbiljetter bara jag, mamma, pappa och Jacob. Jag har just nu på mig en blå klänning med blåa ballerina skor. Ett enkelt val ur garderoben. Morfar ska komma på besök snart innan vi åker och jag fick ett brev från Aro där han skrev att han gärna vill se mig igen vilket gjorde papa ganska upprörd. Ja jag kan erkänna att det lät ganska hotfullt men att pappa vill utplåna Volturi gör mig ganska orolig. jag vill inte att det ska bli sor förut. Att de kommer till atack och att mamma (som får det ganska svårt) råkar släppa skölden och vi alla dör utom hon som står där ensam utan att kunna göra någonting och ta självmord genom att skuta ifrån sig skölden och Jane eller Alec dödar henne med deras förmågor. Jag sov i soffan medans de svarta gestalterna närmade sig och dödade de nära och kära till mig. Jag vaknade upp av att pappa ruskade om mig. Han såg förstås vad jag drömde.
-Hur mår du? frågade han mig.
-Bra, jag drog fingrarna genom håret, antar jag. Morning mood var på med Grieg. och det fick mig snabbt att somna om. När jag vaknade kom Esme fram till mig hon höll i ett block där hon skissat av mig.
-Åh den är jätte fin. sa jag. Jag låg med de trassliga lockarna vilt omkring mig. Munnen var öppen och man sår mina tänder. Det kunde ika gärna ha varit någon som tog kort på mig.
-Tack! sa Esme och log mot mig. Hon skrev snabbt ner något på bilden och re av pappret och gav det till mig. Till Renesme stod det. Jag log mot henne. Carlise var på jobbet, Rose och Emmet spelade påker med pengar, Alice och Jasper var och jagade och pappa försökte lära mamma spela Bellas Lullaby på piano (pappa döpte den till det efter mamma) det var inget tecken på att det var min födelsedag och det gillade jag. Jag började så lätt rodna när alla uppvaktade mig. Jag slog på tv´n och zappade mellan kanalerna. På TV11 var det Glee och på 5an DespertHosewives (ett gammalt avsnitt). Jacob kom och la armarna runt mina axlar och jag kurade ihop mig i hans famn. Han var var varm och jag kall av alla vampyrer i rummet. Jag kollade ut från fönstet och då såg jag något som rörde sig i buskarna. och ett vitt ansikte dök upp. Pappa for fram brevid mig och kollade ut. Killen var blond med lite lockit rufsit hår. Han hade röda ögon. Som mammas var förut killen försvann i buskarna och pappa och Emmet börjagde springa efter honom. Jacob skulle just spring ut men jag tog tag i hans arm och tängte jag fryser så han stannade och la armen om mig. Efter en stund kom pappa och Emmet tillbaka och klagjorde att killen hette Fred och att han letat efter någon Bree.
-Hon är död sa jag till honom, förklarade pappa, hon dog när inte du fanns Nessie. Jag nickade kort stackare.
-Hur mår du? frågade han mig.
-Bra, jag drog fingrarna genom håret, antar jag. Morning mood var på med Grieg. och det fick mig snabbt att somna om. När jag vaknade kom Esme fram till mig hon höll i ett block där hon skissat av mig.
-Åh den är jätte fin. sa jag. Jag låg med de trassliga lockarna vilt omkring mig. Munnen var öppen och man sår mina tänder. Det kunde ika gärna ha varit någon som tog kort på mig.
-Tack! sa Esme och log mot mig. Hon skrev snabbt ner något på bilden och re av pappret och gav det till mig. Till Renesme stod det. Jag log mot henne. Carlise var på jobbet, Rose och Emmet spelade påker med pengar, Alice och Jasper var och jagade och pappa försökte lära mamma spela Bellas Lullaby på piano (pappa döpte den till det efter mamma) det var inget tecken på att det var min födelsedag och det gillade jag. Jag började så lätt rodna när alla uppvaktade mig. Jag slog på tv´n och zappade mellan kanalerna. På TV11 var det Glee och på 5an DespertHosewives (ett gammalt avsnitt). Jacob kom och la armarna runt mina axlar och jag kurade ihop mig i hans famn. Han var var varm och jag kall av alla vampyrer i rummet. Jag kollade ut från fönstet och då såg jag något som rörde sig i buskarna. och ett vitt ansikte dök upp. Pappa for fram brevid mig och kollade ut. Killen var blond med lite lockit rufsit hår. Han hade röda ögon. Som mammas var förut killen försvann i buskarna och pappa och Emmet börjagde springa efter honom. Jacob skulle just spring ut men jag tog tag i hans arm och tängte jag fryser så han stannade och la armen om mig. Efter en stund kom pappa och Emmet tillbaka och klagjorde att killen hette Fred och att han letat efter någon Bree.
-Hon är död sa jag till honom, förklarade pappa, hon dog när inte du fanns Nessie. Jag nickade kort stackare.
Renesmee Carlie Cullen
Jag ska skriva en uppföljare på boken "SÅ LÄNGE VI BÅDA ANDAS"
FÖRORD
Här finns ljuv musik som faller mjukare än blomblad från rosor till marken.
OVÄNTAD PRESENT
Hej! Jag heter Renesmee Carlie Cullen. Min mamma och pappa heter Edward och Bella Cullen. Min bästa vän är en varulv och heter Jacob. Jag älskar att vara ute i naturen och leka i naturen. Just nu sitter jag i den vita soffan och kollar på tv´n, Jacob sitter och ´försöker`läsa en bok (men verkar sitta försjunken i annat), Mamma är inne på datorn och pappa spelar tyst på piano. Alice, Jasper, Carlise, Esme, Rosalie och Emmet är och jagar. Snart fyller jag 5 år!!! Alla säger att det ser ut som jar är typ 13 eller 14 men jag är faktiskt bara 5 (snart.
FÖRORD
Här finns ljuv musik som faller mjukare än blomblad från rosor till marken.
OVÄNTAD PRESENT
Hej! Jag heter Renesmee Carlie Cullen. Min mamma och pappa heter Edward och Bella Cullen. Min bästa vän är en varulv och heter Jacob. Jag älskar att vara ute i naturen och leka i naturen. Just nu sitter jag i den vita soffan och kollar på tv´n, Jacob sitter och ´försöker`läsa en bok (men verkar sitta försjunken i annat), Mamma är inne på datorn och pappa spelar tyst på piano. Alice, Jasper, Carlise, Esme, Rosalie och Emmet är och jagar. Snart fyller jag 5 år!!! Alla säger att det ser ut som jar är typ 13 eller 14 men jag är faktiskt bara 5 (snart.
- Snart fyller du år ,älskling! sa mamma och kom fram till mig och satte sig på huk brevid mig.
-Mm. sa jag ointresant och låtsades som om jag var helt inne på nyheterna. Jag gillar inte när folk uppvaktar mig.
-Faktiskt så kunde Alice inte vänta med att ge dig en present till imorgon! skrockade pappa och kom fram till oss. Alice kom in i rummet och blängde surt på pappa
-Men nu är det ingen överraskning!!! sa hon ilsket.
-Det är lugnt. Alla vet vad du ska ge mig. En jätte stor garderob! sa jag nonchalant.
-Hur visste du det!?
-Om man känner dig väl så vet man det på ett ögonblick! sa jag.
-Aja men kom så får du se den. sa hom och vinkade åt mig. Pappa lyfte up mig på ryggen (han måste hört i mina tankar att för mig så var det inte så populärt att hoppa 50 meter över en flod för att komma till stugan) och började springa. Mamma och Jacob följde efter. Alla andra stannade kvar för att de visste i princip vad som väntade sig bakom de stora dörrarna till garderoben. Vi tog ett lätt skutt över floden och landade mjukt på andra sidan. När vi kom in i stugan släppte pappa ner mig från golvet och jag gick snabbt mot de obekanta nya dörrarna. "Garderoben" var ungefär lika stor som mamma och pappas gaderob. Jag vände mig om för att säga tack till Alice men hom var borta.
-Var tog hon vägen? Jag hann inte säga tack!
-Hon ville lämna dig ifred för att ta på dig du kan tacka henne senare. svarade mamma. Jag gick in i garderoben och sog det första plagget jag såg. Alla var inplastade i påsar så jag drog upp dragkedjan på påsen. Det var en rosa Chanel klänning i siden. jag drog av mg kläderna och la den i smuts korgen där inne och tog på mig klänningen. Drog upp mitt hår som fastnat inuti och gick ut till mamma och pappa.
-Du är jätte vacker! utropar mamma.
-Värkligen! instämmer pappa.
Man hör lite frustande utifrån som måste vara Jackob som håller med.
-Tack! sa jag sött och log mot dem. Det började skymma och Jacob tittade åt husets håll.
-Ja det tycker jag. svarade pappa på en outalad fråga från Jacob. Vi går. sa han till oss. Fegis vargen vill gå in.
Jacob fnös. den här gången satt jag på Jacobs rygg. Pälsen var varm och skön. När vi kom in tittade Emmet på fotboll i en av de vita fotöljerna och jag kurade ihop mig i soffan och efter typ 5 minuter så sov jag.
/Vilma komentera om ni tycker jag ska
fortsätta. Nästa kapittel kommer imorgon.
-Mm. sa jag ointresant och låtsades som om jag var helt inne på nyheterna. Jag gillar inte när folk uppvaktar mig.
-Faktiskt så kunde Alice inte vänta med att ge dig en present till imorgon! skrockade pappa och kom fram till oss. Alice kom in i rummet och blängde surt på pappa
-Men nu är det ingen överraskning!!! sa hon ilsket.
-Det är lugnt. Alla vet vad du ska ge mig. En jätte stor garderob! sa jag nonchalant.
-Hur visste du det!?
-Om man känner dig väl så vet man det på ett ögonblick! sa jag.
-Aja men kom så får du se den. sa hom och vinkade åt mig. Pappa lyfte up mig på ryggen (han måste hört i mina tankar att för mig så var det inte så populärt att hoppa 50 meter över en flod för att komma till stugan) och började springa. Mamma och Jacob följde efter. Alla andra stannade kvar för att de visste i princip vad som väntade sig bakom de stora dörrarna till garderoben. Vi tog ett lätt skutt över floden och landade mjukt på andra sidan. När vi kom in i stugan släppte pappa ner mig från golvet och jag gick snabbt mot de obekanta nya dörrarna. "Garderoben" var ungefär lika stor som mamma och pappas gaderob. Jag vände mig om för att säga tack till Alice men hom var borta.
-Var tog hon vägen? Jag hann inte säga tack!
-Hon ville lämna dig ifred för att ta på dig du kan tacka henne senare. svarade mamma. Jag gick in i garderoben och sog det första plagget jag såg. Alla var inplastade i påsar så jag drog upp dragkedjan på påsen. Det var en rosa Chanel klänning i siden. jag drog av mg kläderna och la den i smuts korgen där inne och tog på mig klänningen. Drog upp mitt hår som fastnat inuti och gick ut till mamma och pappa.
-Du är jätte vacker! utropar mamma.
-Värkligen! instämmer pappa.
Man hör lite frustande utifrån som måste vara Jackob som håller med.
-Tack! sa jag sött och log mot dem. Det började skymma och Jacob tittade åt husets håll.
-Ja det tycker jag. svarade pappa på en outalad fråga från Jacob. Vi går. sa han till oss. Fegis vargen vill gå in.
Jacob fnös. den här gången satt jag på Jacobs rygg. Pälsen var varm och skön. När vi kom in tittade Emmet på fotboll i en av de vita fotöljerna och jag kurade ihop mig i soffan och efter typ 5 minuter så sov jag.
/Vilma komentera om ni tycker jag ska
fortsätta. Nästa kapittel kommer imorgon.
