rädsla och smärta kap 7
någon gav till ett rop. en av fruarna kastade sig över pappa. jag andades snabbare. Emmet kastade av sig vampyen han hade att slåss mot och sprang mot pappa. han slog frun i asiktet och delar av henne flög hit och dit. jag blundade och kurade ihop mig till fosterställning. tills jag kände något. ett hugg av smärta far igenom mitt ben. jag skrek och fortsatte blunda medans jg förtvivlat letade efter mitt smalben. det var inget där. bara en flytande varm vätska. blod. jag ville ha det, dricka det. men sen var allt svart.
något pep. som en såndär grej på sjukhus för att se om de dödssjuka lever. sedan insåg jag att detta pipet var kopplat till mig. jag kändes okej. jag hade nog växt tre dm. jag kände på mitt ben. smalbenet satt som de skulle. det gjorde inte ont. det var tyst. hur länge hade jag varit borta. fyra eller fem dagar? månader? år? jag andades. det kändes okej. jag reste mig sakta upp. sedan kände jag ett sting av längtan till min mor och far. jag flög upp och sprang ner för trappan.
-Nessie!! sa alla med den mun. de sprang fram till mig och överröstade mig med karamar.
-Var är mamma och pappa? frågade jag.
-De är ute och jagar, svarade Rosalie.
-Nessie!! mamma och pappa rusade in. Carslie hade ringt dem. de höll om mig och pussde och kramade mig för att försäkra sig om att jag levde. något var fel.
-Jacob?
-Han sover, konstigt att du inte hörde eller såg honom. han var brevid dig och vägrade lämna din sida, sa mamma och gnisslade tänder. jag tängte på vad jag hade sätt. om Jacob och mig för några dagar sedan. pappa blev stel. jag bet mig i läppen. detdär var nog inte så bra att tänka på.
-Nessie, jag vände mig om och kastade mig i famnen på Jacob, Jag har varit så orolig! plötsligt blev jag rädd. rädd för att om jag älskade honom och han inte älskade mig. jag skulle dö. tårar rann ner för mina kinder och jag kramade om honom hårt. jag rörde hans hals. åh Jacob. visade jag förtvivlat. han satta ner mig och satte sig på huk. jag kollade in i hans bruna ögon. och för en stund fanns bara han. jag lade handen på hans hals igen och visade honom allt. hur mycket jag älskade honom. han kysste mig på kinden och viskade:
-Jag älskar dig.
något pep. som en såndär grej på sjukhus för att se om de dödssjuka lever. sedan insåg jag att detta pipet var kopplat till mig. jag kändes okej. jag hade nog växt tre dm. jag kände på mitt ben. smalbenet satt som de skulle. det gjorde inte ont. det var tyst. hur länge hade jag varit borta. fyra eller fem dagar? månader? år? jag andades. det kändes okej. jag reste mig sakta upp. sedan kände jag ett sting av längtan till min mor och far. jag flög upp och sprang ner för trappan.
-Nessie!! sa alla med den mun. de sprang fram till mig och överröstade mig med karamar.
-Var är mamma och pappa? frågade jag.
-De är ute och jagar, svarade Rosalie.
-Nessie!! mamma och pappa rusade in. Carslie hade ringt dem. de höll om mig och pussde och kramade mig för att försäkra sig om att jag levde. något var fel.
-Jacob?
-Han sover, konstigt att du inte hörde eller såg honom. han var brevid dig och vägrade lämna din sida, sa mamma och gnisslade tänder. jag tängte på vad jag hade sätt. om Jacob och mig för några dagar sedan. pappa blev stel. jag bet mig i läppen. detdär var nog inte så bra att tänka på.
-Nessie, jag vände mig om och kastade mig i famnen på Jacob, Jag har varit så orolig! plötsligt blev jag rädd. rädd för att om jag älskade honom och han inte älskade mig. jag skulle dö. tårar rann ner för mina kinder och jag kramade om honom hårt. jag rörde hans hals. åh Jacob. visade jag förtvivlat. han satta ner mig och satte sig på huk. jag kollade in i hans bruna ögon. och för en stund fanns bara han. jag lade handen på hans hals igen och visade honom allt. hur mycket jag älskade honom. han kysste mig på kinden och viskade:
-Jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: gabbi!<3
heej vad menar du med att hon kommer att dö???????????????<3
Trackback
