UPPFÖLJARE

-Vad ser du!!!??? skrek han.

-Jasper hon kanske tappar synen och inte hittar tillbaks så lugna ner dig! sa mamma iskallt. Jasper slutade och sa till mig:- Sitt stilla och rör dig inte!!! jag rynkade på pannan men satt still. Mamma kom fram och kramade mig. Hon var spänd. Men sen kom jag på att det måste vara för skölden. Alice slappnade av men sen började hon skaka.

-Volturi, sa hon och pappa i en mun, de kommer för att förinta oss utan anledning! Jag blev iskall. Jacob tog två långa steg genom rummet och jag kurade ihop mig i hans famn. Han var minst 40 grader varm. Jag blev snabbt varmare. Tanya, Kate, Carmen, Elezar och Garret var ute och jagade.
-Ring Sibohan och Benjamin, sa pappa hårt, och Zafrina, Voturi kommer inte ha några "vittnen" så be Garret att få kontakt med de han kände i Volturis vittnen!!! Volturis så kallade "vittnen" var med för nåra år sen. Och nu skulle jag kunna spöa skiten ur dem. Muahhahaha. Jacob skrattade. Oops jag hade handen på hans hals. Men jag var inte stark vad skulle jag träna på? En studsmatta? Kanske... något avbröt mina tankar. J-Jenks hade mamma skickat mig till. Det får hon inte göra nu. Pappa lyfte på luren och knappade in ett nummer.
-Hej jag skulle vilja beställa en studsmatta till min dotter,sa han.
-Pappa!!! suckade ag högljut.
-Din idé,Sa han kort, va nej inte till dig. Okej, bra, jag kommer och hämtar den direkt. Han lade på och tog ett par bilnycklar ur fickan, Följer du med? frågade han mig.
-Okej, jag reste på mig mamma också. Om pappa eller jag går följer mamma alltid med och samma sak med pappa och mig så han behövde egentligen inte fråga. Vi satte oss i bilen (pappas ferarri) och Jacob skiftade form (han gillade inte att åka bil). Vi körde under tystnad och när vi var framme så skiftade Jacob tillbaka och vi gick in. Pappa sa vad han hade beställt och expediten tittade på mamma och sen på pappa och sen på mig och sen på pappa igen. Jacob ställde sig brevid mig. Expediten studerade honom från topp till tå.
-Japp, här är den! han plockade fram en stor kartong. Pappa tog fram sitt kort.
-Ska vi hälpa er att bära ut det åt er? frågade expediten.
-Nej jag klarar det men tack endå, sa han kort. Expediten bara stirrade.
-Okej... tvekade han. Pappa tog tag i kartongen och bar den (malligt) med en hand. Vi åkte hen under tystnad igen.
När vi kom hem så monterade pappa ihop den på två sekunder. Pappa lyfte upp mig på den och jag hoppade 5 meter upp i luften. Wow jag älskar att vara vampyr. Nästan vampyr då!