UPPFÖLJARE

Japp. Nu var hela huset samlat, igen. Som om jag inte hade uptäckts. Jag tränade mycket med Emmet men mamma höll mig borta. Hon påstod att Jacob skulle rädda mig från det hämska.
-Men mamma jag vil slåss!
-Nej både jag och pappa och tillochmed Jacob tycker det ä dumt!
-Men jag har en god anlednng. Om ni dör dör jag innut i!!! Ja kanske utanpå också!!! jag grät inuti men var lugn och samlad utanpå.
-Vi kommer alltid finnas här inne, hon lade sin iskalla hand på mitt hjärta.
-Men tänk om jag inte hade något hjärta...
-NEJ sådär får du inte säga! Du vet att det är för farligt!
-Ja men då blir jag starkare!
-Nej, det är slut diskuterat.
-Men mamma...
-Gumman, hon satte sig på huk, jag älskar dig mer än någon annan. Dig och pappa. Så snälla du, håll dig borta.
-Ok... krash
-Oops.
-Emmet jag sa till dig att om du hoppar på studsmattan går den sönder!!! pappas röst lät sträng som om han talade till ett barn som nyss hade haft sönder en antik vas eller något.
-Lugn va... Jag köper en ny.
-Det behövs inte Emmet. mumlade jag
-Ser du. pappa morrade åt den usla komentaren. Så ytligt.
-Eller Emmet, vore det fint med en ny.
-Va!?
-Skoja. Jacob skrattade.
-Aka dig noga byracka.
-Ska vi göra upp det?
-Wow. Nu tar ni och lugnar ner er. Ingen behöver bli skadad. vi hade fått ett fåtal åskådare.
-Men alla väntar Bella.
-Emmet om du så bryter nacken av mig vinner du inte. sa Jacob starkasiskt.
-Jaså. mamma och pappa han hejada dem innan de kastade sig över varanra.
-Jacob... sa jag varnande och den stora vargen backade. Sam dök upp ur skogen. I vargform. Pappas ansikte blev stelt. En tår stor som en baseball ran ner från Jacobs öga. Sam var skadad.
-Jacob, spring med Renesmee, och här är en check. Och då fattade jag. Då i det ögonblicket hörde jag morrande från skogen...